♥
blä för detta plugg, är tusen saker att hålla reda på. Aja kämpa på bara!
Läste plap's gamla blogginlägg för en stund sen. Med vattniga ögon blir jag både arg ledsen och glad när jag läser det. Jag blir arg för att jag inte kan förstå att stark vänskap kan rinna ut i sanden, jag blir ledsen för att vi lät det vi hade rinna ut, och jag blir glad för att jag plötsligt minns hur det faktiskt var. Samtidigt som jag blir arg på mig själv för att jag nästan låtit mig själv glömma bort..
Läste ett inlägg om när jag var i bulg, vi hade ju förtusan planerat att wollsi skulle följa med mig dit. Men tyvärr gick inte riktigt planerna som vi hade tänkt oss ;) hehe. Jag tycker det är så synd att vi låtit det bli som det blivit, även om vi nog faktiskt inte alls har gjort det med mening. Inte jag iallafall.
Från det ena till det andra så pratade jag med min syster, var väl skönt att gå slänga ur sig lite gnäll till nån annan än mamma och tess. Nog för att mamma faktiskt står vid min sida på riktigt denna gång och inte bara säger "skit i det bara", som det brukar låta :) Hon tycker ju såklart för det mesta att jag bryr mig för mycket om skit som jag inte ens ska ta åt mig av. Skönt att lixom få bekräftat att jag kanske inte överdriver utan att jag faktiskt har rätt att vara ledsen, och att det rann över denna gång.
Alla de gånger man har fått ta på sig skit som inte ens var ens fel när man var liten, huvva vad jag skulle vilja spotta tillbaka på dom som gett mig det. Låtit mig lagra och lagra, "det var Sara och dom" var ord som ofta kom ut ur vuxnas munnar, och barns såklart. Som den gången på idrotten i 6an av min idrottslärare Sören.. den gången kommer jag aldrig glömma, Gud så jag hatade honom. Ja, jag kanske är skriver som att jag borde nämna vad detta egentligen handlar om. Men jag skriver det inte för att få tröst eller för att någon ska förstå. Dom som borde förstå dom gör det redan. För jag förstår äntligen själv och jag har satt upp en mur och aldrig mer skit säger jag!
Tårarna har aldrig runnit så mycket sedan farfars begravning, det fick mig att förstå.
Nu ska jag gå till han som alltid står vid min sida, kärlek är inte skit! Kärlek är bra, man måste bara kunna hantera det, det handlar om att ge och ta.
σε αγαπώ fredrik ♥
Läste plap's gamla blogginlägg för en stund sen. Med vattniga ögon blir jag både arg ledsen och glad när jag läser det. Jag blir arg för att jag inte kan förstå att stark vänskap kan rinna ut i sanden, jag blir ledsen för att vi lät det vi hade rinna ut, och jag blir glad för att jag plötsligt minns hur det faktiskt var. Samtidigt som jag blir arg på mig själv för att jag nästan låtit mig själv glömma bort..
Läste ett inlägg om när jag var i bulg, vi hade ju förtusan planerat att wollsi skulle följa med mig dit. Men tyvärr gick inte riktigt planerna som vi hade tänkt oss ;) hehe. Jag tycker det är så synd att vi låtit det bli som det blivit, även om vi nog faktiskt inte alls har gjort det med mening. Inte jag iallafall.
Från det ena till det andra så pratade jag med min syster, var väl skönt att gå slänga ur sig lite gnäll till nån annan än mamma och tess. Nog för att mamma faktiskt står vid min sida på riktigt denna gång och inte bara säger "skit i det bara", som det brukar låta :) Hon tycker ju såklart för det mesta att jag bryr mig för mycket om skit som jag inte ens ska ta åt mig av. Skönt att lixom få bekräftat att jag kanske inte överdriver utan att jag faktiskt har rätt att vara ledsen, och att det rann över denna gång.
Alla de gånger man har fått ta på sig skit som inte ens var ens fel när man var liten, huvva vad jag skulle vilja spotta tillbaka på dom som gett mig det. Låtit mig lagra och lagra, "det var Sara och dom" var ord som ofta kom ut ur vuxnas munnar, och barns såklart. Som den gången på idrotten i 6an av min idrottslärare Sören.. den gången kommer jag aldrig glömma, Gud så jag hatade honom. Ja, jag kanske är skriver som att jag borde nämna vad detta egentligen handlar om. Men jag skriver det inte för att få tröst eller för att någon ska förstå. Dom som borde förstå dom gör det redan. För jag förstår äntligen själv och jag har satt upp en mur och aldrig mer skit säger jag!
Tårarna har aldrig runnit så mycket sedan farfars begravning, det fick mig att förstå.
Nu ska jag gå till han som alltid står vid min sida, kärlek är inte skit! Kärlek är bra, man måste bara kunna hantera det, det handlar om att ge och ta.
σε αγαπώ fredrik ♥
Kommentarer
Trackback